Ledaren avgör om hur stressen upplevs!

Vad är det som gör att på vissa arbetsplatser så ser man på stress som en lustfylld utmaning och inte en belastning, medan på andra ställen så skriker personalen över känsla av otillräcklighet. Allt sitter i ledaragerandet och i ledarskapet. Detta är min reflektion över att ha varit på 1500 företag och pratat om hälsa, kraft och lust.

Vi kan vara helt överens om att vi alla vill prestera på jobbet, känna oss behövda, få bekräftelse för att sedan ta med den känslan hem och dela med oss till våra nära och kära. När det sedan landat bra så får man en känsla av tillhörighet som skapar lugn och ro i ditt system som i sin tur skapar kraft, kreativitet och glädje som du sedan tar med dig tillbaks till jobbet och hela systemet blir självgående.

När detta system går i baklås så dräneras individen på kraft och lust och man söker enkla lösningar i saker som ger belöningssystemet en kick som alkohol, medicin, shoppa eller socker.

Vilka är nu mest utsatta för stress skador i vårt samhälle?

Vårdpersonal, socialtjänsten och grundskolepersonal. Varför är det på detta viset?

Jo, ledaragerande! Om sjuksköterskan hela tiden får höra att budgeten inte räcker till och måste lägga patienter i korridoren, så blir hens vardag frustrerande och dessutom känner hen inte att hen gjort ett bra jobb när hen skall gå hem för att fira helg med sin familj på fredagen.

Känslan av otillräcklighet bärs med hela helgen och hen kommer tillbaks till jobbet men utan kraft och lust till nästkommande vecka.

Samma förhållande råder för både socialtjänsten och grundskolepersonal och felet ligger i ledarskapet och bristen på agerande.

På många av dessa arbetsplatser sitter det chefer som inte är ledare utan kanske blivit påtvingade en chefspost för att komma upp i lönenivå men är i själva verket inte skickade att vara ledare.

Vari ligger det största problemet?

Brist på återkoppling och feedback. Om medarbetaren syns och hen får höra att man sett vilket bra jobb hen gjort så kopplar kroppen på extra batteriet och orkar lite till. Men om man får känslan av att du gör det som du har betalt att göra så räcker inte energin till för ett gå en extra kilometer.

Hur borde vi göra:

Greppa helheten ,vad händer i omvärlden och vad är vårt uppdrag.

Utveckla gruppen, gruppen är delaktig och varje medarbetares kompetens förstärks och tas tillvara.

Lyft individen, alla känner sin roll i organisationen, utan sköterskor kan inte kirurgen operera, så tack för att du finns.

– Prioritera och välja, välj bort surdegar, se till att välja rätt kompetens till rätt uppgifter.

Genomför och följ upp, feedback, återkoppling.

Prioritera hälsa för att utvecklas, bort med enkla lösningar. Tillför näring, fysisk träning och återhämtning.

Så istället för att ha en duktig specialist som chef men med dåliga kunskaper i ledaragerande så tillsätt en HR människa som har rätt utbildning och intresse att leda andra människor. Det verkar var så att det största problemet ligger hos oss män. Att vi i vår syn på vår förträfflighet glömmer bort att det kanske beror på andras arbete som vi befinner oss där vi är.

Men du som nu har en kanon chef på din avdelning och inte alls håller med mig, gå iväg och lägg armen om hen och säg att du är den bästa chef jag haft, tack för att du finns.

I hälsans tjänst

Mats Petersson